En skriften som riktar sig till dig som arbetar inom hälso-och sjukvården under coronapandemin.
Skriften riktar sig till samtliga yrkeskategorier,
inklusive arbetsledare och chefer, som arbetar
inom hälso- och sjukvården.
Här kan du ladda ner skriften:
Råd och tips om hur man kan hålla i längden.
Inledning
Coronapandemin och sjukdomen covid-19 har på många sätt förändrat våra liv.
Stora omställningar har gjorts på kort tid i hela samhället, i människors vardag och i sätten att umgås. I hälso- och sjukvården har också stora omställningar gjorts och för många har arbetet förändrats väldigt mycket. Du som arbetar inom vården är extra utsatt eftersom smittan både finns privat och på arbetet. Arbetspassen kan ha blivit längre och fler, tröttheten gör sig påmind. Arbetsuppgifterna kan ha förändrats och omflyttningar har genomförts. Du kan behöva vårda mycket svårt sjuka patienter och patienterna beter sig annorlunda mot vad du är van vid. Kollegorna och arbetsledaren är ibland nya för dig och det uppstår både oro och frågor.
Hälso- och sjukvårdspersonal är oftast mycket vana vid att ha kontroll över sitt arbete och har en uppfattning om hur man ska göra i olika situationer. Hur stöd till anhöriga och närstående bör ges på allra bästa sätt är de flesta också mycket väl förtrogna med. Nu blir osäkerheten i arbetsmomenten större, förutsägbarheten mindre, kontrollen lägre och du behöver kanske fatta beslut som du inte riktigt bottnar i. Ingen har ännu expertkunskap om sjukdomen covid-19 och varför den är nyckfull som till exempel varför vissa personer som är smittade knappt blir sjuka.
Allt detta kan öka risken för att många kan må dåligt som en konsekvens av vad de har varit med om på och utanför arbetet.
Samtidigt med den extrema påfrestningen så upplevs säkert arbetet som särskilt meningsfullt och berikande för de allra flesta inom hälso- och sjukvården.
Många upplever att de lärt sig väldigt mycket och att de tål mycket mer än vad de trodde. Det kan kännas konstigt att så småningom om sakta återgå till det normala.
Det vi kallar stress är kroppens fantastiska och sinnrika sätt att på ett ögonblick mobilisera kraft och resurser för att hantera den utmaning vi står inför. Det innebär att kroppen förbereds för aktivitet. I lagom mängd brukar det här påslaget i kroppen innebära att vi blir mer skärpta, kan prestera mer och bli mer effektiva. I för stor mängd blir effekten av stress den motsatta – vi kan inte tänka, får tunnelseende och blir ineffektiva. I extrem mängd kan vi bli helt passiva,handlingsförlamade och kraftlösa. Stress i sig är inte farligt så länge som det finns möjlighet till regelbunden återhämtning. Det är långvarig stress utan återhämtning som riskerar att bli skadlig på längre sikt.
Vi vet att vissa situationer, upplevelser och omständigheter generellt riskerar att öka stresspåslaget och därmed risken för ohälsa, särskilt när det pågår länge. Att en situation är oförutsägbar och därmed mindre kontrollerbar är en sådan aspekt som för många ger upphov till ökad stress. Viruset är inte synligt för blotta ögat och det går inte att säkert veta vem som är smittbärare eller vem som kommer att drabbas och på vilket sätt. Att sjukdomen kan leda till döden är en annan central aspekt som riskerar att öka stressen. Det är viktigt att poängtera att det är relativt få av de som insjuknat i covid-19 som faktiskt dör.
Hälso- och sjukvårdspersonal är vana att hantera hög stress och mycket svåra situationer.
Precis som alla andra är de berörda av de faktorer som beskrivs ovan. Därutöver har covid-19 inneburit stora omställningar och utmaningar i arbetet för många. Det ska även sägas att
pandemin också medfört sådant som upplevs som positivt och gott, som nya kreativa lösningar, nya samverkansformer, generösa samarbeten, stark kamratskap och gemenskap i många arbetslag för att ta några exempel.
Sverige och sjukvårdssystemet har inte på mycket länge erfarit något liknande och i den här omfattningen som vi nu genomgår på grund av coronapandemin. Många av dessa förändringar
är förknippade med risk för ökad stress och därmed ökad risk för ohälsa över tid hos personalen. Kunskap och information förändras i takt med händelsens utveckling varför beslut och direktiv från sjukvårdsledningen snabbt kan skifta.
Det är normalt och naturligt att reagera när man är med om stora påfrestningar. Vi är alla olika, reagerar på olika sätt och behöver olika saker för att återhämta oss. Vanliga reaktioner i samband med tuffa påfrestningar, särskilt när de pågår under lång tid kan handla om minskad tankeförmåga, ”tunnelseende”, trötthet, håglöshet, oro, sömnsvårigheter, nedsatt aptit, obehagliga minnesbilder, ledsenhet och ilska. Det som initialt och på kort sikt är helt normala reaktioner kan dock bli tecken på ohälsa när de kvarstår med oförminskad styrka över tid och börjar inverka på förmågan att njuta av livet, engagera sig känslomässigt eller klara arbete och vardag.
Vid belastning, särskilt när det pågår över tid utan ett egentligt slutdatum, finns risken att vi utan att märka det anpassar beteendet efter den aktuella situationen i syfte att hantera den. Det som på kort sikt kan verka hjälpa en, kan på lång sikt bli till en ond cirkel. Det kan exempelvis handla om att på grund av tidsbrist och/eller trötthet känna att man inte orkar arbeta en dag till. Det kan även leda till att du prioriterar bort träning, samvaro eller andra aktiviteter som ger dig glädje och återhämtning. I förlängningen kan det leda till passivitet, förlust av aktiviteter som brukar ger ny energi, mindre ork och ensamhet. Det kan leda till att man drar sig undan sina nära och kära eftersom det kan kännas svårt att dela sina upplevelser. Du kanske tänker att ingen kan förstå vad du är med om på arbetet. Man kanske dricker alkohol som ett sätt att komma ned i varv och för att lättare kunna somna. En del oroar sig och grubblar för att förbereda sig inför morgondagen eller för att lösa ett problem.
Var uppmärksam på när dessa reaktioner håller i sig över tid, när dina vardagliga vanor förändras och när du drar dig undan dina närstående. Om du märker att du hamnat i en ond cirkel är det viktigt att be om hjälp i tid.
Utöver de omställningar och utmaningar som arbetet kan ha inneburit under de här månaderna, har det kanske inte varit möjligt att träffa och umgås med nära och kära som vanligt. Kanske för att tiden eller orken inte har räckt till. Kanske på grund av risken för smitta. Kanske för att du har känt en impuls att dra dig undan och vara för dig själv. Vi vet att den enskilt viktigaste faktorn för hälsa och välmående är just våra relationer, nära och kära, vänner och bekanta och arbetskamrater. Håll kontakten med närstående och prata med arbetskamraterna och cheferna när det händer svåra saker på arbetet. Ibland kan man få för sig att de egna reaktionerna är konstiga eller unika, men så är det sällan.
På arbetet
På fritiden
Sömnen är central för vår återhämtning. För många är sömnen bland det första som störs när något inte är som det ska. En mängd faktorer styr vår sömn. Bland de viktigaste är dygnsrytmen, växlingen mellan aktivitet och vila samt stress. Oro och stress drar igång kroppen och är en vanlig orsak till sömnproblem. Tänk på att allt du gör under dygnet kan underlätta eller försvåra sömnen, inte bara det du gör precis innan sovdags.
Ibland är vi med om händelser som blir extra belastande på något sätt, vid exempelvis död,
hot om död eller allvarlig skada. Händelser där vi blir väldigt rädda och kanske känner oss maktlösa. Efter sådana upplevelser är det många som kan få plågsamma minnesbilder, mardrömmar, bli spända, ständigt på sin vakt och till varje pris vilja undvika sådant som påminner om det som hände. Det kallas för akut stressreaktion. Sådana reaktioner klingar av med tiden för de flesta, men om de skulle bli ihållande är det viktigt att du söker hjälp och inte går för länge med detta.
Ångest är egentligen ett ord för vad som händer i kroppen när kamp- och flyktsystemet är igång. Det är samma medfödda, nedärvda fysiologiska reaktionssystem som går igång när vi blir stressade. Det är kroppens sätt att mobilisera vid utmaningar och upplevt hot. Reaktionen är till för att skydda oss från faror och utökar vår överlevnad. Det är helt nödvändigt att vi kan känna ångest, annars skulle vi exempelvis inte springa när vi blir rädda eller hoppa undan när vi går över gatan och är på väg att bli överkörda av en buss. Om vi ihållande blir oroliga, spända och rädda på grund av oroande tankar och bilder av sådant som kanske skulle kunna hända är det inte längre en hjälpsam reaktion. Om det tar för stor plats över tid är det viktigt att söka hjälp.
Smärta och värk, särskilt i nacke, axlar, rygg och huvud är vanligt i samband med stress, särskilt när stressen pågått en längre tid. Numera vet vi att kropp och sinne hänger nära ihop. Är vi spända i tankar och känslor har vi oftast också en spänd kropp. Det är bland annat därför det är så bra med återkommande korta pauser under dagen – det hjälper oss att slappna av i både kropp och sinne.
För en del kan det vara lockande att ta till alkohol och kanske också andra preparat som lugnar
och dämpar minnesbilder, tankar och känslor efter svåra händelser. Det är vanligt att känna en impuls att vilja undvika svåra känslor men att ta till alkohol eller droger för att hantera svåra
upplevelser är aldrig hjälpsamt i längden, även om det på kort sikt kan verka så. Det förhindrar normal bearbetning av upplevelser. Allt som hjälper dig att våga vara med dina tankar och känslor kommer att hjälpa dig. Tankar och känslor är oftast trots allt övergående. Alkohol i mindre mängd kan underlätta insomning men försämrar sömnens kvalitet och stör sömnen på längre sikt.
Vid det här laget vet du att det är naturligt och normalt att reagera på svåra upplevelser, efter att ha arbetat under stor emotionell och fysisk belastning, särskilt när det pågått under en längre tid. Det kan handla om att vi tillfälligt får svårt att sova, tillfälligt tappar energin och intresset för saker, tillfälligt känner oss nedstämda, orkeslösa och drar oss tillbaka. Om dessa reaktioner skulle hålla i sig över en längre tid så kallas det för depression. Vi människor är emellertid motståndskraftiga och har en stor förmåga att anpassa oss, särskilt när vi känner att det vi gör är meningsfullt, får adekvat stöd från chef/organisationen, känner gemenskap med andra och det finns möjlighet till regelbunden nedvarvning och återhämtning.
Efter långvarig stress och känslomässig belastning, särskilt i kombination med känslor av otillräcklighet är risken stor att hamna i en ihållande trötthet som inte går att vila bort. Det kan också leda till svårigheter som glömska, koncentrationssvårigheter och svårigheter att fatta beslut. Ibland kan det också leda till depression och självmordstankar. För en del kommer dessa svårigheter i kombination med en upplevelse av att tappa förmågan att engagera sig känslomässigt i andra – i patienter, kollegor och anhöriga. Det är viktigt att du söker hjälp om du känner av nedstämdhet och depression.
För att främja hälsa och minimera risk för ohälsa hos hälso- och sjukvårdspersonal, har chefen ett ansvar att erbjuda personalen ett adekvat stöd. Du som chef har en nyckelroll när en kris inträffar. Som chef eller arbetsledare behöver du möta din personal med respekt och erkännande för deras arbete och deras reaktioner. Du behöver ge stöd utifrån deras individuella behov. När medarbetare upplever att det finns stöd att få när behov uppstår kan behov av professionellt stöd minska. Det är viktigt att du är tillgänglig och nåbar för dina medarbetare så mycket du kan.
Du behöver informera, lyssna och finnas tillhands för frågor på ett inkännande sätt. Det är även viktigt att det finns tid för eftertanke på arbetsplatsen. Om någon i din arbetsgrupp avlider, var extra noggrann med att relativt omgående informera om vad som hänt och ge stöd för att minska risken för ryktesspridning. Tänk samtidigt på att upprätthålla sekretessen. Det går att höra med de efterlevande om vad de vill att du informerar om på arbetsplatsen.
Att vara chef och leda i en kris kräver både engagemang, mod, flexibilitet, medkänsla och ödmjukhet. Var beredd på att även du kommer att bli berörd och du kan bli måltavla för medarbetarnas reaktioner såsom rädsla, ilska, förtvivlan och sorg. Glöm inte bort att förse dig med eget stöd. Ditt ledarskap i kris handlar inte enbart om att vara chef utan du behöver också vara en närvarande medmänniska. Din expertis inom området är i stunden inte det som minskar rädslan hos dina medarbetare utan det är ditt empatiska stöd.
När väl sjukdomen covid-19 börjar avta behöver sjukvårdsorganisationen planera för att återgå till ett mer ordinarie läge. Detta är lättare sagt än gjort. Många har känt sig mycket betydelsefulla i att arbeta under coronapandemin. För många har det varit positivt att arbeta i ett nytt arbetssammanhang med nya kollegor, viktiga arbetsuppgifter och en spännande intensitet. Andra har kanske känt sig utanför det direkta krisarbetet, antingen genom att vara hemma, arbeta hemma på distans eller att vänta på att stå beredda att få rycka in. Många kan vara mycket trötta och slitna. Att nu börja återgå till det mer normala, kräver en lika tydlig organisation som när hela verksamheten byggdes upp för att möta det stora sjukvårdsbehovet utifrån covid-19. Som chef, behöver du vara beredd på att det här är en process både för dig och för dina medarbetare.
När du är ifrån arbetet under till exempel en semesterperiod kan både positiva och negativa känslor och tankar uppkomma, som en reaktion på den arbetssituation du har varit i. Exempel på sådana reaktioner kan vara en känsla av tomhet, inre stress, ensamhet, trötthet, men också välbefinnande, glädje och nyvunnen styrka. Om negativa reaktioner inte avtar och du inte kan njuta av din ledighet, vänta inte för länge med att söka hjälp.
Det centralt finansierade kris- och stödsamtal, chefsstöd samt den akuta krisstödstelefonen upphör från och med 1 januari 2023. Pågående stödsamtal blir fortsatt finansierade men inga nya bedömningssamtal kan göras.
Även den centralt finansierade akuta krisstödstelefon via Falck Healthcare upphör och avropas från och med 1 januari lokalt per nämnd och bolag.
”Bara den som undviker att se att den andre är en människa kan undvika att bli berörd. Det viktiga är att lära av erfarenheten och behålla förmågan att bli berörd.”
Eva Håkanson, grundare av enheten för kris- och katastrofpsykologi, med inspiration från John Brantner
RKK©2023
