Projekt

Enheten för Katastrofmedicinsk Beredskap, EKMB, har givit enheten i uppdrag att genomföra projektet Implementering av en regional handlingsplan för psykologiskt och socialt stöd vid en allvarlig händelse i Stockholms län.

Då landstinget ska planera för samverkanvid en allvarlig händelse är syftet med projektet att stärka länets förmåga till en bra psykologisk och social krisberedskap genom effektiv samverkan mellan berörda aktörer under vägledning av en regional handlingsplan för psykologiskt och socialt krisstöd i Stockholms län.

När projektet är klart ska det finnas en regional handlingsplan för psykologiskt och socialt stöd vid en allvarlig händelse och en etablerad sakkunnig grupp som kan kontaktas av Samverkan Stockholmsregionen i aktiverat läge för effektiv planering, insättande och uppföljning av samordnade krisstödsinsatser.

Ett pågående forskningsprojekt är det med barn och ungdomar som var mellan 10 och 15 år gamla då de drabbades av tsunamikatastrofen.

Åtta år senare, då de är unga vuxna mellan 18 och 23 år, har de fått svara på en enkät samt några har intervjuats. Frågeställningar i detta projekt avser de drabbades aktuella psykologiska hälsa samt funktionsnivå idag, åtta år senare, i förhållande till vad de varit med om och upplevt under tsunamikatastrofen samt vilket socialt stöd de anser att de erhållit.

Vi vill även ta reda på hur de hanterat det de var med om samt deras tankar om hur händelsen har påverkat deras fortsatta liv.

Vi arbetar med ett stort projekt med ett flertal olika frågeställningar utgående från tsunamikatastrofens inverkan på drabbade från Stockholms län.

Data har insamlats vid flera tillfällen; enkäter vid 14 månader, 3 och 6 år efter katastrofen. Dessutom har intervjuundersökningar genomförts. De drabbade som deltagit var alla över 16 år vid katastroftillfället. Hittills har fyra rapporter och sex vetenskapliga artiklar publicerats och ytterligare rapporter och artiklar är under bearbetning.

Vid enheten har en avhandling lagts fram (2010) och vi har för närvarande två doktorander. Forskningen har hittills behandlat frågor om sambandet mellan vad man varit med om under katastrofen, vilket stöd man fått och psykisk ohälsa, posttraumatiska stressymtom och kroppsliga symtom. Vidare har den drabbade gruppen jämförts med ett representativt populationsurval från Stockholms län avseende psykisk hälsa och sjukskrivning.

En utvärdering har genomförts av hur stödgrupper till de tsunamidrabbade fungerade. Hur katastrofplaner tillämpades och hur krisomhändertagandet nådde de drabbade har studerats inom en kommun i Stockholms län med intervju- och enkätdata från såväl kommunledning, utförare som drabbade.

Frågor som för närvarande bearbetas inom projektet gäller könsskillnader i erhållet socialt stöd, psykisk ohälsa och återhämtning. Vidare bearbetas frågor i ett longitudinellt perspektiv över de tre mättillfällena avseende psykisk ohälsa och posttraumatiska stressymtom, jämförelser görs också mot ett aktuellt populationsurval från Stockholms län avseende självskattad hälsa och psykisk ohälsa.